Av anton Februari 27, 2010
Jag är en obotlig klant, det vet de flesta av er om vid detta laget. Jag gör saker för hastigt och utan att tänka mig för, vilket oftast resulterar i att något inte blir 100%-igt för mig. Som tur var så skadar det sällan andra, och det är inget allvarligt för mig heller. Så också denna gång...
Det hela skedde när jag och två Saloner här gjorde lite allt möjligt (kring kl 9 på torsdagskvällen), jag stod lite på händer, en körde armhävningar med en arm, osv osv. Sen så skulle jag introducera armhävning med klapp. Allt gick fint. Sen skulle jag göra armhävning med två klapp... jag hann inte få ut händerna ordentligt för att ta emot, och därmed slår jag hakan i det hårda golvet, och uppenbarligen är det vasst nog för att jag ska spräcka hakan. Hoppsan tänker jag, och rengör såret och sätter på ett plåster och tänker att det där får jag lämna tills imorgon. Inser när jag på morgonen tar av plåstret att det är ett ganska stort sår, och att det blir nog ett ganska fult ärr. Som tur var kommer apotekaren/läkaren/sköterskan Francis eller vad man nu vill kalla honom förbi för att kolla till om jag fortfarande mår bra angående malarian. Han anser att jag nog borde sy det hela, och säger att jag kan komma förbi apoteket i eftermiddag så fixar han det. Sagt och gjort så klockan fyra så kommer vi slutligen ner dit, 19h efter olyckan - tror att man i Sverige vill rätta till inom 12h, eller hur? - Francis menar på att det går bra upp till 48h efter olyckan. Anywho, han tar in mig till ett trångt litet rum i bakre delen av apoteket, kanske 1x4 meter. Det är typ tre meter upp till taket, och just under taket är det ett hål i väggen med en radie på kanske 20cm, där är det en fläkt som snurrar. Elektriciteten är avslagen så lampan i rummet funkar inte, så det ljus vi får in är från detta hål, ett ljus som därmed blir sådär flyktigt beroende på hur bladen på fläkten går. På detta så håller alltså en kraftigt vindögd apotekare att sy igen hakan på mig i ett trångt, smutsigt rum på en smutsig brits. Härligt! Det kändes lite skräckfilm! :-)
Fråga mig bara inte vad den blå geggan är till för... tror den ska skydda såret från smuts eller nå't, men den får ju en att se mindre begåvad ut (rättvisande?). Den ska iaf sitta på i en vecka (tills vi tar ut de tre stygnen). För övrigt tycker jag tre stygn var ganska lite... men förhoppningsvis läker det ihop hyfsat.
Aja, man kan ju inte klaga på antalet erfarenheter man får här nere.
//Klanton
alltså anton!!!
hahaaaaaaa.
jag kan bara skratta.
testa inte alls gräser. dö inte.
Haha, ojdå! Värst vad du råka ut för saker! Du får se till att vara lite rädd om dig tycker jag!
Kalvraga!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Malaria
Kan ju vara smart att läsa på lite - hoppas att du känner dig bättre. Skalla golv har ju aldrig varit någon bra idé, men när du liks är i farten ;)
Jag gör storflytten imorgon...har ingen ordning på grejorna alls just nu. Men det brukar ju lösa sig...natten är lång...
Jobba hårt och gör inte jobbet åt dina medhjälpare...
Här i Linköping har du en bekymrad moster i sjuksköterskebranschen. Hon försöker dock intala sig att det kan vara ett gott tecken att du gjort illa dig igen för så länge du kan råka ut för sådant trubbel kan du inte vara så svårt infekterat sjuk. Hoppas nu bara att din haka läker fint och bra. Lite blessyrer är ju tufft... ;) och det kan nog bli ett intressant ärr där. Hoppas nu bara att du inte råkar ut för något mer skadligt. Det finns så många farliga småkryp som man inte ser och att hamna på sjukhus är nog nåt man ska akta sig för!!!
Många kramar!!!
frid kompis ser att Du misshandlar dej hoppas att det blir bra JA SKRIVER FRÅN ETT SNÖIGT åsele sån t har ni väl inte där.
D dethar ju varit inlandsveckan här,men ja har inte kunnat vara med på all samlingarna fick låna en skiva av Anton som ja lyssnat på i eftermidda
Ja ja vet ju inte om det här går fram till Dejmen det är roligt att pröva få skriva mera sen nån gång
JA HA DET SÅGOTT dU VET ATT VI HAR NDEJ IBÖN Hälsningar från Åsele
Hej!
Fult sår du fick.
Hoppas att det går bra med ditt uppdrag (så att du inte hamnar mellan nål o tråd sedan startbidrag beviljats).
Saknar dig
How dii bodi, me sef I do fine
Härligt att följa dig på bloggen och se hur du närmar dig Salone, tror att det va helt rätt att inte förklara och berätta för mycket innan du åkte, det går endå inte att förstå innan man är där. Det har du fårstått nu kan jag tänka. Sierra Leone måste man uppleva, människorna, miljöerna, maten, dofterna, (lukterna). Jag kan se dig på de olika platserna du beskriver, Fransies klinik (make till Timothys syster Mary tror jag) din bostad med det lyxiga badrummet etc.
Ta hand om dig, vi hörs Tomas E
Hmmm! Du lyckas då med allt! Som vanligt är det intressant att läsa om dina bravader! Jag är ju inte lika kvick som du men nästan lika klantig!
Tittade på bilden! Hakan såg ju inte rikitgt rolig ut! Ett tips är att gå med i enterteinergruppen "The Blue Group" för de är ju helt blåa!
Du lär väl få ett tufft ärr efter hakincidenten. Hoppas också att malarian gett med sig och att du slipper råka ut för fler missöden! Men det är ju intressant läsning!
Här i Eskilstuna är det snö, snö och mer snö! Så vi har nu en ny bil för jag testade diket med förra Skodan i början på februari.
Då jag läser din historia om hakan får jag bilder ur filmen "Minority report" med Stellan S o Tom C i min hjärna. Stellan är ju nån mysko doktor som fixar till Tom.
Therese hälsar så mycket!!!!!
Kramar från oss o Eskilstuna!!!!!