I alla fall utomlands tack vare min hudfärg. Det är på gott och ont som man som vit kommer ut har jag märkt, både i Colombia och här i Sierra Leone. Man blir något av en stjärna; alla vill hälsa på en, barnen vill röra en, och alla vill gifta sig med en.

Hela tiden när folk här får höra att jag inte är gift så blir de förvånade. Jag försöker förklara att jag är blott en 22-årig pojkspoling än så länge, och att i Sverige är det inte direkt standard att man är gift när man är 22. En tjej frågade t.o.m. efter att hon fick höra att jag inte var gift "Are you seeing fruit?", eller översatt till svenska, "Är du homosexuell?" - ett ganska roligt sätt att fråga på tyckte jag faktiskt. Hursomhelst så kan jag ta förvåningen, det är ingen större fara. Vad som är värre är det som kommer efter förvåningen; tjejerna. Alla killkompisar här har någon tjejkompis som de skulle vilja introducera. Senaste helgen så kom en kompis kusin hit, Kumba, för att hon hört att jag var här. Alla ser en vit man som en väg ut ur fattigdom; alla vita är som bekant snusrika. Så hon försökte få så mycket tid som möjligt ensam med mig i helgen för att imponera på mig, bland annat så fick jag ett meddelande tidigt på söndag morgon:

Snygg tjej, intelligent (iofs väldigt påträngande om man ser hennes SMS som hon skickade utan att ha nått några som helst framsteg med mig). Men... två anledningar gör att jag söker distans från henne:

1. Jag tillhör det i Sverige numera utdöende släktet som helst inte ligger runt med olika tjejer, utan tänker sig att det finns en person som är tilltänkt mig. Om jag springer in i den personen lär jag märka det på något sätt, och känna känslor som jag inte kände kring denna Kumba.
2. Öh, enda anledningen (eller åtminstonde den absolut största) till att hon intresserade sig för mig var min hudfärg och de eventuella pengar som den innebär.
3. Åh, förresten, tre anledningar: När hon frågade mig om jag hade fru, så svarade jag nej och ställde följdfrågan om hon hade någon kille. Hon svarade att det var väldigt komplicerat för henne att svara på. Alltså, hon har en kille men hon är ju tvungen att testa chansen att få en vit man på kroken.

Kumba åkte hem efter helgen och uttryckte sin besvikelse för killkompisen som rekommenderat mig för henne. Hon hade hoppats på vidare framsteg.

Jaja, det är ju i alla fall roligt med uppmärksamheten man får från alla barnen :-) Här ute i Wellington är vita personer fortfarande väldigt exotiska. "Abatao! Wet man" (vit man) får man höra för jämnan här, men det är roligt att barnen på skolan i alla fall har lärt sig Anton, så man får höra "Anton! Anton! Anton! Anton! ..." så länge man orkar vinka tillbaka till dem... Åker man in till centrum så blir man mest uppmärksammad av alla som vill köpa dollar på svarta marknaden "Psst, need change? I give good rates". 

Håhåjaja, får försöka med bilder någon morgon framöver när internet är extra vänligt med mig.

//Anton! Anton! Anton! Anton!